Glömde berätta att jag gjorde bort mig igår igen. Vi skulle tydligen ha förberett oss inför att hålla tal på svenskan men det hade jag inte hört. (såklart) Fick panik och vände mig desperat om och frågade vännerna på raden bakom: "Aaah skulle man ha förberett sig!?" Innan de hann svara hör jag mitt namn ropas högt och klart i klassrummet: "FELICIA. Är du redo att börja?" Det enda ljud jag fick ur mig var ett klagosamt "iieeeh..."

Hela klassen skrattade.

Som tur var fanns det nästan ingen som hade förberett sig så det kändes skönt. Höll mitt tal idag istället och det gick jättebra! 

 

Meanwhile in parallel universe...

 

Gick runt på stan med Emma idag efter skolan då hon försöker hitta jobb och vi lämnade in hennes CV lite här och var. Jag hoppas innerligt att hon får ett jobb, men varför kan jag inte sluta tänka på att jag är sämre än henne när jag inte anstränger mig för att få jobb? Jag glider runt på en räkmacka eftersom jag kan jobba hos pappa ibland men, jag är inte produktiv då det gäller att ta eget ansvar för jobbsökandet. Suck.

Aja är man optimist får man försöka att tänka positivt och ja. Jag vet (tror) att jag kommer att ha ett bra liv i framtiden så ah, varför oroa sig eller hur? Hehe. *Lutar mig tillbaka i den bekväma datorstolen och småler mystiskt.*

Varför jag log? Jo, att söka jobb var inte det enda vi gjorde. Vi stack till Hemköp och köpte naturgodis och eftersom jag är en gottegris kunde jag inte hålla mig ifrån att köpa allt som såg gott ut. Heheeeeeeeeeeäh.

 

Voilà