Sitter och pluggar på en lördag. Önskar allt detta elände var slut snart. Fast jag kanske inte ska klaga, nej. Jag ska inte klaga. Jag har en fungerande kropp med två ben och två armar. Ett huvud, ögon, näsa, mun, kinder, haka. Jag har en navel. Fem fingrar och tår islutet på dessa lemmar. Jag har en kropp många önskar att de hade. Jag har ett utseende folk inte skrattar åt eller gör narr över. Jag har en hjärna som kan tänka och planera (även om jag inte alltid lyssnar till mitt intellekt och låter hjärtat bestämma). Men jag har ett rent hjärta, ett gott samvete. Ett fungerande samvete. och jag har känslor. Känslor som svallar, känslor som gör uppror, känslor som älskar och hatar. Känslor som lever.
Igår tog jag bussen till boland. Skulle träffa Anadora och kolla så att min studentklänning satt bra. Det gjorde den. Är så förväntansfull! Hon är så duktig. Kära fina underbara vän. Älskar henne så.
På bussen satt jag bredvid en kille jag kände igen. Han satt mot fönstret och jag mot gången. Då han skulle av hoppade jag åt sidan och lät honom passera. Vi log och han sa "Tack". Likt en reflex svarade jag "varsågod" lite tyst kanske men de var en reflex. Det var en artig kort konversation men den var svensk. Typiskt svensk. Eller var den ? Vi svenskar är till och med rädda för att säga tack när någon håller upp dörren eller flyttar på sig FÖR VÅR SKULL. Vi är rädda.. Men för vad? Det finns inget att vara rädd för. Eller är vi rädda för att vår intigritetsbubbla sträcker sig längre än en nån centimeter? Är den en meter tjock nu? Är det därför vi inte vill sätta oss bredvid någon annan på bussen. Det slutar ju med att alla sitter som ensamvargar på bussarna så att de verkar vara "fulla" så fort någon vill sitta "två och två". Jag vet inte. Vi är ett tråkigt folk. Om nu SWAG är något att sträva efter... Borde vi då inte bete oss mer icke-svenskt?
Radom bild:
Detta föreställer ett betsel till en häst alltså ett sånt den ska ha i munnen. Om du frågar mig håller världen på att bli tokig. Jag tycker om alla djur. Är inte rädd för spindlar, ormar, getingar. Men har såklart respekt och vill inte "gosa med" insekter. Låt alla leva i frihet, beröva inte världens djur deras frihet att förverkliga sig själva.
Jämför detta betsel med denna frihetsbild och känn kontrasterna skrika ut sin tysthet
Något som skolan har lärt mig under mina levnadsår är kritiskt tänkande. Jag ifrågasätter exakt allt. VARFÖR. När jag var liten frågade jag allt. Min "varför" ålder höll i sig länge. Stackars mina föräldrar som fick stå ut med mig. Klart de inte kunde svara på alla frågor. Det slutade ofta med att de inte orkade svara eller att de helt enkelt fick komma med det oförståeligaste svaret av dem alla "För att det är så". Det är bara att acceptera.
Jag accepterade inte, det gör jag fortfarande inte. Nej nej.
Håller på att skriva en uppsats om psykopati. Psykopater. Känslokalla, känslodöda utnyttjande parasiter är vad jag läser om. Tycker synd om dem. Kan inte vara lätt att vara så fullkomligt egoistisk och frånvarande på känslofronten. De kommer aldrig att uppleva den kärlek jag just nu erhåller. De kommer aldrig att förstå hur ont kärlek känns. De förstår inte. Och att inte förstå gör ont. Det vet jag.
Jag suktar förtvivlat efter naturens skönhet och upplevelser. Hoppas på att få resa och leva snart. Inspiration har jag, det gäller bara att förverkliga drömmarna.
Vill se
Vill bo
Frihet kan inte beskrivas med ord.
Frihet ska KÄNNAS
Den dag jag kan ligga på en handduk i bikini, leka med fötterna i gräset, andas in de ljuvliga varma vindarna och bara njuta. Då vinter-zombie-varelsen inom mig dör kommer jag börja leva på riktigt. Hoppas på en sån dag nu i sommar!!
Jag tänkte släppa in mina läsare något rejält nu. Känns lite pirrigt men jag står för det och den jag är...
Ibland kan jag verka stark, ibland kan jag verka svag. Men min livsåskådning är stark det vill jag säga. Jag kan börja att tvivla på den lite nu och då men jag faller nästan alltid tillbaka till samma mönster igen så jag antar att den är här för att stanna. Skrev denna nedanstående text i en undersökning till ett skolarbete om personers livsåskådningar. Man får vara anonym men jag känner att det är helt fine för mig att låta er läsa detta.
Förlåt för att jag har uppdaterat så sällan. Har spenderat tid med att softa runt nu på lovet och nu när plugget börjar hamna på hög kände jag att det verkligen blivit dax att ta tag i mitt liv igen. Tänk vad skolan kan bli aggressiv efter bara en veckas sjuklig frånvaro. Fyskam!
Har skrivit detta som om jag höll ett samtal med någon.
Bäst att säga det, annars verkar det ju som att jag är en idiot på svenska.
Ingen i min familj eller släkt utövar någon religion men jag vet fler som tror på skyddsänglar och sånt. Det gör ju att man tror på att det faktiskt finns något mer än bara det vi kan se. Jag tror att det finns en "andra sidan" för ja, annars vore ju livet dötrist! (hehe dö) jo men faktiskt. Jag tror att man antingen kommer till nåt slags underbart ställe när man dör eller så mår man bara toppen, man har inga smärtor lixom som man har när man är i en kropp. För det är ju inga fysiska smärtor som kan följa med dit. Dör man som olycklig kanske man är olycklig i själen (jag tror på att vi har en själ) och då kanske man inte kan komma till det där underbara stället så enkelt som man gör om man dör i ett skede där man är lycklig, för om man är lycklig kanske man kan släppa taget om livet på ett lättare sätt, man har inget emot att försvinna från denna värld för man är lycklig, trygg och nöjd!
Sen tror jag också att man kan återfödas, men hur det går till får man väl veta när man dör, vet ju såklart inte hur det går till nu när jag lever hehe. Vi glömmer nog våra tidigare liv när vi lever för att vi ska kunna leva på ett nytt sätt men jag antar att om vi har levt förut så kan vi fatta klokare beslut och ha nån slags "bättre" moral som är medfödd från tidigare liv. Eller hur man ska beskriva det. Ja, eftersom jag tror på ett liv efter döden så tror jag att man kan kontakta de döda. Men då jag tror på änglar kanske man kan bli en ängel som hjälper och ger andra levande människor hjälp eller intutioner.. Det kanske är lite som ödet men att våran magkänsla kan vara en ängel som hjälper oss och att vi sedan får för oss att det är ödet..? (och det behöver inte vara en bäbissnubbe med änglavingar utan bara nån form utav energi)... Eftersom jag tror på att man kan "fastna" mellan livet och döden om man är olycklig och att man kan återfödas eller stanna kvar där i det "lyckliga" så blir ju allt väldans krångligt.
Jag tror att det finns andar, våra själar är andar. eller att de är energier som går attkontakta dvs känslor och tankar som finns kvar och lämnar spår ex som du nog vet "awkwardkänslor"! Som man kan känna när man kommer in i ett rum typ sånna! Sånna kan finnas kvar och alla möjliga andra. Jag har kanske varit med om nån "seans" eller vad det kallas... Att jag fått kontakt, men det är så knäppt att beskriva att jag inte kan göra det men jag kan faktiskt säga att det känns både kul, spännande och skräckinjagande eftersom det är allt annat från det "normala" i vår världsuppfattning så att säga. hehe.
Det har kanske ändrat min livsåskådning ja, att man ska vara optimistisk och positiv (även om jag ibland är deppig precis som alla andra) anledningen till att vi människor är deppiga beror ju på att vi känner av en osäkerhet och tvivlan. Men slipper man dessa känslor ja, då är man på väg att bli lycklig på heltid! Det kanske skulle kallas för nirvana, vad vet jag. Leva ett liv alldeles lystfyllt och underbart och fyllt med kärlek. Vem vill inte det lixom? Men vi har lärt oss att sikta högt här i livet (eller hur) MEN! Men, vi vågar inte alltid för vi är RÄDDA att misslyckas och DET håller oss förmodligen borta från evig lycka.... Jag kanske spårade nu men jag tror att det är så världen ligger till lite. För om vi faktiskt vågar att ta steget mot våra drömmar kanske vi ändå inte lyckas för att vissa motgångar knappt kan besegras ja, då är man ju inte så positiv längre efter det... Jag tror på medium men jag tror att det finns många falska ärthjärnor bland dem också och det är ju dem man inte vill bemöta precis. Men om man nån gång träffar ett äkta medium som kan besvara mycket av det man går och grunnar på ja, då tror jag att man kan lita på den personen! Meeen men, man gör ju som man vill, fria viljan, det var ju den vi fick av gud om jag inte minns fel? ;)
Juste och jag är ju vegetarian!! Varför? Jo. Behandla andra som du själv vill bli behandlad står iof också i bibeln men, jag vill inte att nån ska döda mig så varför skulle jag vilja döda någon (ex en kossa eller griseknoa) som blivit berövad på sin fria vilja?
2013-04-18 
