Svejs hejs!

 

Idag börjar jag 12.30 med svenska tal nationella. Har säkert läst igenom papperet 20 gånger nu, det sitter rätt så bra. Men endå är jag nervig, varför? Det kan inte gå fel, jag vet att jag alltid har papperet där ifall jag glömmer. Så varför finns känslan där att värlen kanske går under?

 

Vad är det som gör oss människor så rädda för att stå inför publik? Många är inte rädda alls, eller verkar som att de inte är det men kommer sedan tillbaka på skakande ben även när de gjort succé. Många artister har rampfeber men lyckas göra otroliga framträdanden. Kanske ligger det i vår natur att vara rädda för mycket folk, eller att stå i centrum. Är vi verkligen så rädda för att misslyckas totalt och bli utskrattade? Vi vet ju att de som sitter där kommer göra precis samma sak och mår kanske till och med ännu värre än jag? Hm, ja. Den frågan har alltid förundrat mig.

 

Den här låten är magisk enligt mig: Christina Aguilera – Lotus Intro (spotifylänk)

 

Efter talet ska det firas och partajas! Oavsett om det gick ris eller ros! Senare... BRA JOBBAT kära vänner, det där gjorde ni BRA! Eller: ÄSH, det gick som det gick, värden har inte gått under!... CHEERS! Låter gött tycker jag, även om jag ännu en gång ska köra nykter. Mår mycket bättre då och bakfull är bara att glömma. Det finns inget negativt med att inte dricka. Man dansar bättre, man ser inte halvdöd ut i ögonen, man är uppmärksam på vem (eller vad) som dansar med en, man vet vad man gör och minns allt efterråt.

Jag har aldrig varit riktigt full men det är inget som lockar. Börjar må illa ganska så snabbt och är lättpåverkad. Så glad att jag lätt släpper loss och inte bryr mig. Det borde faktiskt alla prova på, SKIT i vad andra tycker om dig där, ingen ska få förstöra din kväll/natt bara för att du kanske dansar fult, fjantigt eller fjolligt! Till alla ni som inte vågar röra på kroppen - KOM IGEN, LEV LITE! :D Och om någon skulle viska nåt elakt till sin kompis om dig, är det bara att le mot den och skita it. Den personen är mycket osäkrare än du och kommer ändå att glömma bort dig inom 5 minuter. :)

 

Mitt svenska tal (för dem som orkar läsa) PUSS och KRAM jag är glad!

 

Den enes lidande, den andres njutning

 

Varför ska man byta livsstil? Varför ska man helt plötsligt ändra på sin vardag när man redan är nöjd?

Precis så tänkte jag också förut men så fick jag insikt i ämnet djurkonsumtion, det öppnade mina ögon och gav mig nya erfarenheter. Detta ändrade min syn på livet. Och nu vill jag vara vegetarian. (eftersom jag inte längre vill stödja denna industri)

 

Jag har under hela min uppväxt ätit kött men på senare år har media informerat om varför det är bättre att äta mindre kött. Dels för att minska koldioxidutsläppen som är en stor och aktuell miljöfråga men samtidigt för att minska stödet i och med människans grymma handel med djur. Det är inte bara det faktumet att vi bestämmer över djurens öde utan sättet vi dödar dem på, dessa fall skulle anses som extrem tortyr om det handlade om människor.

Människan har under årtusenden levt av naturen och vi har haft boskap ända sedan vi blev bofasta. Därför kan det tänkas vara oetiskt att minska eller sluta konsumera kött. Om man dock skrapar lite på ytan märker vi att känslan för boskapsskötsel har ändrats.

I tidsskriften Dagens Nyheter 9.2.1997 Citerar Peter Singer: ”Alla kännande varelser har intressen, och oavsett om de tillhör vår art eller andra arter bör vi respektera deras intressen.”

Jag tycker att han har helt rätt och jag samtycker att vi i dagens samhälle inte lägger någon större vikt på att uppfylla djurens intressen.

Vi ser inte längre djuren som några levande individer som skall få gå runt i flockar och beta utan som ointelligenta varelser utan större tankevärksta. Dessa försöker vi pressa in och massproducera till dagens samhälle. Djuren som från början var våra frigående kompanjoner som försörjde oss med mat när växtligheten inte räckte till har förlorat sin frihet att utöva sina naturliga instinkter.

Jag tycker att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, oavsett vad för varelse man kan tänkas vara. I ett utilitaristiskt tänkande väljer vi förstås människovärdet över djurets men det betyder absolut inte att vi kan se ner på dem i andra sammanhang.

Skulle mänskligheten behandla alla djur på ett humanare sätt skulle nog ingen av oss komma på tanken att bli vegetarian eftersom det i själva verket är en slags uppoffring för rättvisan om hur vi behandlar andra (och då menar jag alla levande ting) annorlunda, och ofta utan respekt.

 

Vad jag fick höra som liten brukade vara att livet är en gåva, ett mirakel. Vi brukar tala om att vi kanske bara lever en gång och måste ta vara på det så gott vi kan.

Hur fungerar då detta när vi behandlar djur annorlunda?

I artikeln ”I människans tjänst ”som skrevs utav Ellen Heyman 2000:5 till ICA- kuriren. Berättas det om djurtester.

Jag blev otroligt upprörd efter att ha läst det. Detta är ett perfekt exempel på den orättvisa vi utsätter djuren för. Jag citerar: ”Nu har hon en vecka på sig att leva.” Denna lilla apa vars liv är på väg mot sitt slut förtjänar inte att bo i ett labb eller bur, utan i frihet där hon kan leva och vara en fri individ.

 

 

Två personer har inspirerat mig till att bli vegetarian. De var båda vegetarianer, stod för fred, rättvisa och värnade om att inte skada en annan levande varelse. Dessa var Buddha och Gandhi.

 

Avslut

Buddha och Gandhi är beundransvärda eftersom de aldrig gav upp. De kämpade på livet ut för att föra sin sak och sina åsikter- och de lyckades. Buddhan kom så långt med sina ståndpunkter att han blev starten till en ny religion och Gandhi blev hyllad till frihetskämpe.

Det är imponerande att Gandhi kämpade på hela livet för fred och rättvisa. Precis som när andra personer har kämpat för att nå olika sorters friheter: religionsfrihet, yttrandefrihet etc.  Dessa frihetskämpar har gett mig möjligheten och plats att kunna tänka fritt och välja den väg i livet som jag vill gå. Man kan säga att Gandhis motiv om frihet kan ligga till grund för oss på jorden att sträva efter och att sedan kunna förverkliga oss till den person som vi vill vara. Just därför tycker jag att inte endast människor ska få sträva. Vi är alla levande varelser som bebor denna jord, vi är alla lika i livets cykel.

De två männen Buddha och Gandhi har öppnat mina ögon på ett nytt plan och fått mig säkrare på att om man verkligen vill nå något ska man inte ge upp. Allt går, bara man vill och vågar. Det berättas överallt runtomkring oss och jag känner mig redo för att ta del utav det. Att byta livsstil behöver inte alltid vara att vända upp och ner på livet eller börja om. Det handlar om små förändringar, steg för steg i riktning mot vad (du tycker) är rätt. Jag hoppas att fler av er kommer att tänka till och vilja våga göra något som ni står upp för i framtiden.