1. Gillade slutscenen mest eftersom jag gillar örnar och frihet... Åhhh flyg med mig!

 

Hejsan damer och herrar. Låt mig presentera ett par halvt förlamade armar! Tadaahh. De hänger nämligen inte riktigt med som de ska, längre, efter en förj*** pers jag nyss tog mig igenom. Är hemma tillslut men ack så hemskt jag nyss mådde. Nu ska ni få höra här. *knäpper händerna smått darrandes och tittar jupt in i era ögon*

 

Vi i klassen försöker som sagt halvt desperat att samla in pengar till vår klassresa då vi vill åka till den kultursköna huvudstaden Berliiin. Vi har sålt allt möjligt redan och nu så blev det lite äcklig korvförsjäljning (förlåt, veggot inom mig som talar, salamikorvar är jättegoda). Lyckades själv att sälja mycket korv till pappas jobbarbetskollgeor så nu ska det bli korvfest! Vägen hem till pappa är inte den enklaste då man måste gå en bit för att komma till bussen (eftersom jag är lat och inte vill gå). Som inte alls tur var så vägde dessa två lådor inklusive en sketen extra korv som gled runt uppepå lådorna ca 30 kilo skulle jag tro. FÖRSTÅ MIG NU NÄR JAG SÄGER 30 kilo. Tack. Det är mycket vill jag säga, speciellt för mig som tyvärr fick ledsna förtvinade armmuskler sedan jag slutade rida för öh, 4 år sedan. Ja, de försvann nyligen... Dessa kartonger var gjorda av papp som mer än gärna sönderdelas då det kommer i kontakt med minsta vattendroppe (Bad till gud att de inte skulle gå sönder mitt på gatan). Dessa skulle jag då bära med mig mellan armarna ca.. Ja vad kan det vara, en kilometer? Minst.

Kan säga att jag aldrig varit så glad i hela mitt liv att få syn på papperskorgar, de blev mina viloställen. Åh så folk tittade! Men inte erbjöd de sig att hjälpa till inte! En man frågade mig "Oj oj, det där ser tungt ut!" Jag svarade: "Ja, det är jäkla tungt det här!" Sedan gick han skrattandes vidare... Suck, jag säger då det, Svenskar.

 

Den ända som la märke till mig sedan var en glatt svansviftande hund som säkert tänkte "MMMmmhh det doftar gott här." Hade gärna gett den alla korvar och gått därifrån men sånt kan man ju inte göra! hihhh mihihihihww..

Bussresan spenderades på en kant av ett säte eftersom kartong (jävlarna) tog upp all plats. Vrålandes lyckades jag ta mig ända hem utan att ta en ända paus. Det hjälper faktiskt att svära när man ska anstränga sig tydligen. Har faktiskt hört det nån stans förut, tror jag iallafall...

 

Ska söka till London Metropolitan University snart. De vill att man ska skriva ett personligt brev till dem, att en lärare skriver ett brev, att man ska förbereda en portfolio etc etc. Är SÅ NERVÖS eftersom jag aldrig gjort något sånt här förut i hela mitt liv. Man tänker såklart att vem som helst kan väl söka till olika skolor, alla kommer väl in någonstans där de vill gå.... Men det är läskigt!! Ska söka till Kungliga högskolan i Sthlm också, det är lättare att överleva med ekonomin där ju. Slipper ha högar med studielån skulle jag tro. De vill dock att man ska komma med en affärsidé som kan bevisa hur kreativ man är. Ja, jag vet inte om jag vill gå runt och affärssignalera mig utåt genom att gå runt med visitkort och ett tryck på tröjan. Tycker det skulle kännas alltför fånigt och skrytigt. "KOLLA SÅ HIMLA BRA JAG ÄR, JAG ÄR SÅ JÄTTEBÄST, ÄGER ALLA ANDRA!" Nej, är verkligen inte sån, tack och lov.

 

Sista uppgiften framför mig. PSYKOLOGIiiii om stressss yaaaay. Är ju inte alls speciellt superstressad själv :D inte alls ! Nope. NEVER. Kära barn, kära liv, kära alla som är kära i... Knödel. Ja, det där var random. 

 

 

Var skolpepp i morse, nu är jag trött :(

3wqb0by3ESq9+5ny...