Frihetssuktande känslostormar
2013-04-13 Hej!
Sitter och pluggar på en lördag. Önskar allt detta elände var slut snart. Fast jag kanske inte ska klaga, nej. Jag ska inte klaga. Jag har en fungerande kropp med två ben och två armar. Ett huvud, ögon, näsa, mun, kinder, haka. Jag har en navel. Fem fingrar och tår islutet på dessa lemmar. Jag har en kropp många önskar att de hade. Jag har ett utseende folk inte skrattar åt eller gör narr över. Jag har en hjärna som kan tänka och planera (även om jag inte alltid lyssnar till mitt intellekt och låter hjärtat bestämma). Men jag har ett rent hjärta, ett gott samvete. Ett fungerande samvete. och jag har känslor. Känslor som svallar, känslor som gör uppror, känslor som älskar och hatar. Känslor som lever.
Igår tog jag bussen till boland. Skulle träffa Anadora och kolla så att min studentklänning satt bra. Det gjorde den. Är så förväntansfull! Hon är så duktig. Kära fina underbara vän. Älskar henne så.
På bussen satt jag bredvid en kille jag kände igen. Han satt mot fönstret och jag mot gången. Då han skulle av hoppade jag åt sidan och lät honom passera. Vi log och han sa "Tack". Likt en reflex svarade jag "varsågod" lite tyst kanske men de var en reflex. Det var en artig kort konversation men den var svensk. Typiskt svensk. Eller var den ? Vi svenskar är till och med rädda för att säga tack när någon håller upp dörren eller flyttar på sig FÖR VÅR SKULL. Vi är rädda.. Men för vad? Det finns inget att vara rädd för. Eller är vi rädda för att vår intigritetsbubbla sträcker sig längre än en nån centimeter? Är den en meter tjock nu? Är det därför vi inte vill sätta oss bredvid någon annan på bussen. Det slutar ju med att alla sitter som ensamvargar på bussarna så att de verkar vara "fulla" så fort någon vill sitta "två och två". Jag vet inte. Vi är ett tråkigt folk. Om nu SWAG är något att sträva efter... Borde vi då inte bete oss mer icke-svenskt?
Radom bild:
Detta föreställer ett betsel till en häst alltså ett sånt den ska ha i munnen. Om du frågar mig håller världen på att bli tokig. Jag tycker om alla djur. Är inte rädd för spindlar, ormar, getingar. Men har såklart respekt och vill inte "gosa med" insekter. Låt alla leva i frihet, beröva inte världens djur deras frihet att förverkliga sig själva.
Jämför detta betsel med denna frihetsbild och känn kontrasterna skrika ut sin tysthet
Något som skolan har lärt mig under mina levnadsår är kritiskt tänkande. Jag ifrågasätter exakt allt. VARFÖR. När jag var liten frågade jag allt. Min "varför" ålder höll i sig länge. Stackars mina föräldrar som fick stå ut med mig. Klart de inte kunde svara på alla frågor. Det slutade ofta med att de inte orkade svara eller att de helt enkelt fick komma med det oförståeligaste svaret av dem alla "För att det är så". Det är bara att acceptera.
Jag accepterade inte, det gör jag fortfarande inte. Nej nej.
Håller på att skriva en uppsats om psykopati. Psykopater. Känslokalla, känslodöda utnyttjande parasiter är vad jag läser om. Tycker synd om dem. Kan inte vara lätt att vara så fullkomligt egoistisk och frånvarande på känslofronten. De kommer aldrig att uppleva den kärlek jag just nu erhåller. De kommer aldrig att förstå hur ont kärlek känns. De förstår inte. Och att inte förstå gör ont. Det vet jag.
Jag suktar förtvivlat efter naturens skönhet och upplevelser. Hoppas på att få resa och leva snart. Inspiration har jag, det gäller bara att förverkliga drömmarna.
Vill se
Vill bo
Frihet kan inte beskrivas med ord.
Frihet ska KÄNNAS
Den dag jag kan ligga på en handduk i bikini, leka med fötterna i gräset, andas in de ljuvliga varma vindarna och bara njuta. Då vinter-zombie-varelsen inom mig dör kommer jag börja leva på riktigt. Hoppas på en sån dag nu i sommar!!
Trackback