När jag var liten brukade jag spela Playstation med mina bästa vänner. Jag fick PS2, sen PS3 och därefter ett Wii. Fast tyckte alltid att tiden med mitt kära PS2 var den bästa. Jag minns att jag var otroligt dålig på att vänta när saker laddade och blev ibland väldigt irriterad.

Ja, när jag var liten hade jag svårt att vänta på saker och ting som de flesta barn i samma ålder. Jag ville att allt skulle ske på en gång. Jupp, så var det.

Nu för tiden har jag bra tålamod och jag tycker att tiden faktiskt går läskigt snabbt, vilket den faktiskt gör. Nu är man 19 och har ålderskris. Känns som att jag senast igår var 10 år och mitt största problem i livet cirkulerade kring oron över ett läxförhör där man skulle lära sig hela multiplikationstabellen (som jag numera glömt bort mer än hälften av)... eheh.

 

Så har vi vissa människor som inte riktigt har ett bra tålamod, även om de blir äldre...

Blev faktiskt rädd för denna person.