Min livsåskådning till allmän beskådan.

 
 
Jag tänkte släppa in mina läsare något rejält nu. Känns lite pirrigt men jag står för det och den jag är...
Ibland kan jag verka stark, ibland kan jag verka svag. Men min livsåskådning är stark det vill jag säga. Jag kan börja att tvivla på den lite nu och då men jag faller nästan alltid tillbaka till samma mönster igen så jag antar att den är här för att stanna. Skrev denna nedanstående text i en undersökning till ett skolarbete om personers livsåskådningar. Man får vara anonym men jag känner att det är helt fine för mig att låta er läsa detta.
 
 
Förlåt för att jag har uppdaterat så sällan. Har spenderat tid med att softa runt nu på lovet och nu när plugget börjar hamna på hög kände jag att det verkligen blivit dax att ta tag i mitt liv igen. Tänk vad skolan kan bli aggressiv efter bara en veckas sjuklig frånvaro. Fyskam!
 
 
Har skrivit detta som om jag höll ett samtal med någon.
Bäst att säga det, annars verkar det ju som att jag är en idiot på svenska.
 
 
  • Ingen i min familj eller släkt utövar någon religion men jag vet fler som tror på skyddsänglar och sånt. Det gör ju att man tror på att det faktiskt finns något mer än bara det vi kan se. Jag tror att det finns en "andra sidan" för ja, annars vore ju livet dötrist! (hehe dö) jo men faktiskt. Jag tror att man antingen kommer till nåt slags underbart ställe när man dör eller så mår man bara toppen, man har inga smärtor lixom som man har när man är i en kropp. För det är ju inga fysiska smärtor som kan följa med dit. Dör man som olycklig kanske man är olycklig i själen (jag tror på att vi har en själ) och då kanske man inte kan komma till det där underbara stället så enkelt som man gör om man dör i ett skede där man är lycklig, för om man är lycklig kanske man kan släppa taget om livet på ett lättare sätt, man har inget emot att försvinna från denna värld för man är lycklig, trygg och nöjd!

    Sen tror jag också att man kan återfödas, men hur det går till får man väl veta när man dör, vet ju såklart inte hur det går till nu när jag lever hehe. Vi glömmer nog våra tidigare liv när vi lever för att vi ska kunna leva på ett nytt sätt men jag antar att om vi har levt förut så kan vi fatta klokare beslut och ha nån slags "bättre" moral som är medfödd från tidigare liv. Eller hur man ska beskriva det. Ja, eftersom jag tror på ett liv efter döden så tror jag att man kan kontakta de döda. Men då jag tror på änglar kanske man kan bli en ängel som hjälper och ger andra levande människor hjälp eller intutioner.. Det kanske är lite som ödet men att våran magkänsla kan vara en ängel som hjälper oss och att vi sedan får för oss att det är ödet..? (och det behöver inte vara en bäbissnubbe med änglavingar utan bara nån form utav energi)... Eftersom jag tror på att man kan "fastna" mellan livet och döden om man är olycklig och att man kan återfödas eller stanna kvar där i det "lyckliga" så blir ju allt väldans krångligt.

    Jag tror att det finns andar, våra själar är andar. eller att de är energier som går attkontakta dvs känslor och tankar som finns kvar och lämnar spår ex som du nog vet "awkwardkänslor"! Som man kan känna när man kommer in i ett rum typ sånna! Sånna kan finnas kvar och alla möjliga andra. Jag har kanske varit med om nån "seans" eller vad det kallas... Att jag fått kontakt, men det är så knäppt att beskriva att jag inte kan göra det men jag kan faktiskt säga att det känns både kul, spännande och skräckinjagande eftersom det är allt annat från det "normala" i vår världsuppfattning så att säga. hehe.

    Det har kanske ändrat min livsåskådning ja, att man ska vara optimistisk och positiv (även om jag ibland är deppig precis som alla andra) anledningen till att vi människor är deppiga beror ju på att vi känner av en osäkerhet och tvivlan. Men slipper man dessa känslor ja, då är man på väg att bli lycklig på heltid! Det kanske skulle kallas för nirvana, vad vet jag. Leva ett liv alldeles lystfyllt och underbart och fyllt med kärlek. Vem vill inte det lixom? Men vi har lärt oss att sikta högt här i livet (eller hur) MEN! Men, vi vågar inte alltid för vi är RÄDDA att misslyckas och DET håller oss förmodligen borta från evig lycka.... Jag kanske spårade nu men jag tror att det är så världen ligger till lite. För om vi faktiskt vågar att ta steget mot våra drömmar kanske vi ändå inte lyckas för att vissa motgångar knappt kan besegras ja, då är man ju inte så positiv längre efter det... Jag tror på medium men jag tror att det finns många falska ärthjärnor bland dem också och det är ju dem man inte vill bemöta precis. Men om man nån gång träffar ett äkta medium som kan besvara mycket av det man går och grunnar på ja, då tror jag att man kan lita på den personen! Meeen men, man gör ju som man vill, fria viljan, det var ju den vi fick av gud om jag inte minns fel? ;)

     

    Juste och jag är ju vegetarian!! Varför? Jo. Behandla andra som du själv vill bli behandlad står iof också i bibeln men, jag vill inte att nån ska döda mig så varför skulle jag vilja döda någon (ex en kossa eller griseknoa) som blivit berövad på sin fria vilja?

     

     

    Förvirrande? Javisst.

    Livet är en gåta... Så sök svaren

     

     
     
     

     

     

     

     

     

     

     

     



vilken buske ängelkvinnan har..

Svar: haha jamengudja
Felicia O. Art

2013-04-05 // 20:44:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback