Ove Sundberg: "Är det okej om jag drar en ensamsliddrare?" - Det var vad jag hörde iallafall.

 

 

Sp10d Kramkalas

Djuren i människans tjänst

 

Framsteg inom forskning bygger på ofrivilligt lidande. Annika Tibell, överläkare vid transplantationskirurgiska kliniken vid Huddinge sjukhus är medverkande vid operationen på en gråapa. Apan föddes i Kina som försöksdjur, hennes liv går ut på att användas - i människans tjänst.

Djur är inte våra underordnade slavar, de är jämlika levande varelser. Vi människor ser oss själva som de högst utvalda och mest utvecklade djuren genom tiderna. Människovärdet sätts dagligen över djurens och det anses vara en självklarhet. Vi använder dem till våra intressen och när de inte längre är till någon nytta hamnar de i soptunnan.

Människans och djurens ”fria” vilja. Människosläktets språkutveckling har gjort att vi kan kommunicera med precis vem som helst utav vår art på ”vår” planet. Djurens språk är för oss svårtydligt och har inte en lika avancerad uppbyggnad i jämförelse med vårt. Deras intelligens är heller inte lika utvecklad och de kan inte fatta beslut utifrån vad som är etiskt rätt eller fel. Detta är grunden till varför vi ser ner på dem som om de vore våra underordnade, eller i vissa fall slavar. Förståelsen för vad djur vill är mycket liten, vi kan heller inte förklara våra intressen för dem och det gör att vi bestämmer över deras existens. Detta resulterar i att vi varken har ork eller lust att tyda det djuren vill, därför avskaffas djurets vilja redan efter födseln.

I artikeln ”I människans tjänst” som skrevs utav Ellen Heyman till ICA-kuriren 2000:5 berättas det om djurförsök. Annika Tibell jobbar som överläkare vid transplantationskirurgiska kliniken i Huddinge. Där görs det djurtester på framförallt gråapor eftersom apors immunsystem liknar människans.

Människorna äger dessa djurs vilja och de måste underordna sig dem. I detta fall sövdes en gråapahona ner och det sprutades in grisceller i hennes mage. Efter en vecka tillsammans med de andra gråaporna ska hon obduceras med anledningen att forskarna vill ta reda på om försöket lyckades eller ej.

 

Diabetiker inges hopp om en bättre framtid. Annika Tibell berättar i en intervju att hon som tonåring stod närmare djurrättsaktivisternas åsikter. Tibell säger att hon alltid funderar inför ett försök och att det känns tungt. Dock har hennes åsikt ändrats då hon har motiverats till att hjälpa sjuka patienter.

Resultatet med denna undersökning går ut på att underlätta diabetikers levnadsförhållanden. Det berättas i artikeln att patienter med typ 1-diabetes kan komma att slippa injicera insulin varje dag och förskonas från skador på inre organ

 

eller få andra följdsjukdomar. Därför är det acceptabelt och rätt att närmare bestämt offra hundratals råttor, och sedan göra mer avancerade försök på uppemot 50 apor.

Målen med dessa forskningsprojekt är alltför stora att låtas gå förlorade. Då vi framförallt strävar efter att underlätta och förbättra människan i samhällets välfärd låter vi djur betala ett högt pris, det vill säga med sina egna liv. Den politiska förklaringen låter oss tro att vi äger rätten till någon form av uppoffring. Av den orsaken att vi människor inte vill offra oss själva tar vi våra närmaste släktingar– aporna, och utför testerna på dem istället. Forskare blir därefter uppmanade att det är naturligt och behövligt att fortsätta skära, injicera och testa dessa djur eftersom vi inte ser något annat val.

Vi blundar för det uppenbara då vi skamlöst håller andan för verkligheten. Homosapiens sapiens, den smartaste och rättfärdigaste varelsen på jorden tar upproriskt över sina grannar, djuren, och utnyttjar dem sedan - i människans tjänst.

Självklart ska vi kämpa för vår arts överlevnad. Det är precis vad alla levande arter gör konstant. Alla hinder vi stöter på avväpnar vi och övertar, det är vad vi har gjort i alla tider. Oavsätt om det är bakterier eller virus så kämpar vi på med att förgöra dessa. Vårt immunförsvar görs starkare och våra mediciners beståndsdelar utökas, de blir allt kraftfullare berikade med botemedel.

Vi har djuren att tacka i frågan om hur och varför våra kunskaper om sjukdomar är såpass avancerade. Utan dem skulle vi inte ha kommit så här långt. Men eftersom djurens fria vilja och stolthet diskrimineras bör vi i fortsättningen handla annorlunda. Människor kan själva anmäla sig till att bli försökspersoner. Detta förekommer redan men borde kanske uppmärksammas mer ingående. Dessa personer förtjänar credit för sitt enorma mod och insatser. De djuraktivister som kämpar för djurens rätt i samhället anses ha en kämparglöd värd att sträva efter.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min åsikt i och med detta att samhällets människor skall ha rätten till att uppmärksammas om hur djurförsök går till. Det är inte alla som äger kunskapen om vad en ”försökskanin” innebär. Skulle vi alla bli informerade om djurtester, hur deras lidande ignoreras och hur pass utbrett det är skulle förhoppningsvis många ändra åsikt. Detta skulle förmodligen inte längre anses vara ”okej”. Fler djuraktivister skulle anmäla sig till kamp för djurens rättigheter och allt fler människor skulle själva medverka i forskningen. Jag tror att om fler engagerade sig i detta ämne skulle djurförsöken bli mer skonsamma, de skulle kanske få smärtstillande och inte torteras lika djupt. Djurförsök kanske inte kan utrotas helt men det kan absolut minskas ner.